Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ström förefaller mig såsom en tämligen tvetydig person,
ehuru han visat sig som den yppersta värd.»
»Jag har verkligen hört», sade baronen, »att
mannen på senare tider alldeles bytt om natur, och nu
lefver lika kräsligt, som han förut lefvat meskuint, ja,
ända därhän, att han nekade sig det allra nödvändigaste.»
»Nu åter igen tycktes han icke neka sig
någonting», sade jag, »ty i hans hus råder ett öfverflöd,
hvars like jag knappast sett, för att icke nämna prakten
i hans våningar, som nästan kunde kallas furstlig.»
»Jag har äfven till min icke ringa förundran hört
detta», sade baron Hedersvärd och skakade sitt gråa
hufvud, »hvilket bevisar, att en högst oförklarlig
förändring måste vara föregången med den mannen. Från
att vara en girig skälm, har han nu blifvit en slösande
och pösande. Sådant är sällsynt, men inträffar dock
understundom. Men ju mindre vi tala om den satans
karlen, desto bättre, ty jag kan sannerligen icke tänka
på honom utan en viss känsla af uppstigande hat, och
ingenting strider mera mot min ursprungliga natur.»
Han fäste härvid sina stora, milda ögon på mig samt
tillade: »Ehuru jag mistat mycket, har jag, Gud vara
lof vad l ännu min tarfliga utkomst, och mera behöfver
icke en sådan gammal enstöring som jag. Jag bor på
ett litet hemman, icke långt härifrån, och om fänrikens
vägar skulle bära förbi, så glöm icke att titta in och
se, huru en gammal afsigkommen aristokrat har det.»
Jag uttryckte min tacksamhet för baronen, till
hvilken jag kände mig dragen medelst en mäktig känsla
af deltagande och vördnad, och middagen fortsattes
sedan under den gladaste sinnesstämning hos de flesta
af gästerna, som flitigt »trycktes» af den gladlynte
värden, hvilken alltid hade något lustigt ord att säga
hvar och en af dem. Slutligen, när vi hunnit till
desserten, inburos efter den tidens sed tvenne ofantliga,
rykande bålar. Nu uppsteg vår värdinna från bordet
efter att hafva framburit en kort ursäkt till kapten
Raab, som satt vid hennes sida.
»Nå, det gör du då ändtligen rätt i, att du går
din väg, min gömma lilla!» ropade majoren efter henne.
»Vi ämna att sjonga några lostiga visor efter vedertaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
