Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
heter gjort bekantskap och sedan aldrig kunnat
förgäta, ehuru nära trenne år sedan dess förflutit; men
snart log jag inom mig själf öfver denna besynnerliga
sammanställning, ty den högväxta, blomstrande skönhet,
som nu stod framför mig, förhöll sig till min
ungdomsförtjusning såsom den fullt utspruckna rosen till
en anspråkslös förgätmigej. Det var likväl något i
hennes ansikte, som jag ville återfinna i mitt minne,
liksom hade jag sett det förut, dock otydligt som en
drömbild.
Den unga damens förlägenhet, om hon nämligen
erfarit någon sådan, tycktes dock hastigt försvinna, och
kastande sig i brukspatronens armar utgöt hon sig
ånyo i loford öfver de »vidtagna försköningarna». »Jag
vill icke dölja för dig, min älskade, goda pappa»,
fortsatte hon lekande, »att jag på förhand liksom räddes
för de gamla trästolarna och de mörka väggarna
härstädes, påminnande mera om ett fängelse än om ett
herresäte, helst sedan jag i Stockholm ofta varit i
tillfälle att skåda lyxen i mina pensionskamraters hem.
Och nu, hvilken plötslig förändring! Jag tycker mig
nästan försatt i ett fépalats, och detta palats skall
hädanefter blifva mitt hem!» Härvid klappade hon i
sina små händer, men vände sig sedan rodnande till
Vingenblixt och mig: »Min Gud, hvad jag är dåraktig,
som står här och endast styrker herrarna i deras falska
tro om kvinnan, att hon hufvudsakligast fäster sig vid
glitter och grannlåt. Ack nej, så är förhållandet icke med
mig åtminstone, ehuru jag gärna bekänner, att jag
älskar allt, som är smakfullt och vackert. Dunderfors’
härliga omgifningar äro dock i mina ögon ännu långt
skönare och kärare allt ifrån min barndoms tid, och ut
till dem längtar jag nu. Säg, skola vi ej gå ut, min
gode, gode far?»
»Gärna, min söta flicka», svarade brukspatronen,
som denna afton synbarligen gjorde våld på sin
vältaliga tunga, »men jag hemställer till din beprövelse,
om vi ej först borde begifva oss ut i trädgården att
hälsa på godsets folk, bland hvars yngre medlemmar
du ännu har många lekkamrater från forna försvunna
heliga oskuldsdagar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
