Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
De välvilliga, om än något tillkrånglade orden
förfelade icke sin verkan på Josefina, som hastigt fattade
brukspatronens hand och förde den till sina rosiga
läppar, innan denne kunde förhindra det.
Vi satte oss till bordet, och alla fyra läto vi oss
läckerheterna väl smaka efter dagens ansträngningar,
hvilka sannerligen icke varit så obetydliga. Efter
måltidens slut önskade den unga dottern i huset att göra
en rond bland det ännu glada och sto j ande folket,
hvarvid jag erbjöd mig att blifva hennes ledsagare,
under det brukspatronen och Vingenblixt fortforo att
anlita karafinerna.
Med en viss förlägenhet fattade den unga flickan
min arm, och vi begåfvo oss ut i den friska, doftande
sommarkvällen. Liksom af en tyst öfverenskommelse
valde vi en mörk och människotom allé, där vi ett
par minuter gingo tysta vid hvarandras sida. Slutligen
sade Josefina, halft skämtande, men med en märkbar
darrning i rösten: »Fänrik Schwanenflykt tyckes
verkligen hafva ett ganska klent minne, då han så lätt
kan förgäta gamla - bekanta.»
»Store Gud! är det? kan det vara?» . . . utropade
jag, utan att vidare kunna frambringa ett ord. Så
angenämt Öfverraskad kände jag mig.
»Ja, det både är och kan vara samma flicka, som
ni en gång vid ett farligt tillfälle gjorde en stor tjänst och
som ni sedan återsåg några gånger vid Tomteboda nära
Karlberg, dit den pension jag tillhörde blifvit utflyttad
för sommaren. Ni ser, att jag bär en trognare hågkomst
än ni, och att jag icke förgätit den forne kadetten.»
»Men denna flicka hette ju Selma - hennes
släktnamn fick jag aldrig veta, och hvad frågar dessutom
ungdomen efter namn! - hon var något bleklagd, föga
mer än half växt och ...»
»Har nu blifvit en stor, fet och rödbrusig jänta»,
afbröts jag. »Sådant är dock lätt förklarligt, då min
herre täckes besinna, att jag vid denna tid endast var
på mitt femtonde år. Jag är äfven döpt till Selrna,
och då mina pensionskamrater tyckte mera om Selma
än Josefina, som jag kallades hemma, gåfvo de mig
det förra namnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
