Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
»Ni förebrådde mig nyss glömska», hviskade jag
och fattade hennes hand, »men huru orätt gjorde ni
mig ej då! Jag kan försäkra er, att den lilla
okonstlade Selma med de fina dragen och de talande
blickarna oupphörligen utgjort föremålet för mina skönaste
drömmar. Ni minnes måhända ...»
»Nej, nej!» inföll Josefina, eller Selma, som jag
hellre vill kalla henne, »jag minnes inga barnsligheter,
och barnsligheter var det, intet annat?»
»Om ni tänker så, hvarför gaf ni då er till känna?»
svarade jag förebrående. »Hade det ej då varit långt
bättre, att. vi endast påminnt oss hvarandra
ömsesidigt som
En ungdomsdröm,
Den tiden ej besannat,
En hägring, sedd på lifvets ström,
Som likt dess våg ej stannat?»
»Ni är ännu, märker jag, lika poetisk som fordom,
då ni med edra verser bedårade den lilla fjolliga
pensionsflickan», svarade Selma med en lätt suck.
»Och nu har ni naturligtvis blifvit så förståndig»,
sade jag med en viss bitterhet, »att ni endast gycklar
öfver det oskyldiga förhållande, som fordom rådde
mellan oss båda. Jag hade bort besinna detta, men
jag . . . jag är nog dåraktig att icke utan rörelse kunna
tänka på mitt ljufvaste ungdomsminne.»
»Nu är ni orättvis!» svarade Selma med allvar.
»Och huru vet väl ni, om icke äfven jag ...» Hon
tystnade härvid förvirrad, i det hon gjorde sin arm
lös ur min och skyndade till en samling af godsets
ungdom, som svängde omkring i munter polska på en
plan i trädgården. Betagen af sällhet öfver den halfva
bekännelse, som hon låtit undfalla sig, följde jag tätt
efter i hopp att få en dans med henne, men förekoms
därvid af Truls Edvard Barkander, som, tölpigt bugande,
närmade sig och hvilkens grofva händer hon genast
fattade för att med honom deltaga i den yrande dansen.
Truls Edvard for omkring som en hvirfvelvind och
hans vackra meddanserska gaf honom föga efter i
snabbhet och vighet. Från Truls Edvard vände hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
