- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
188

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

att ett äldre fruntimmer närmade sig dit hon stod,
hvilket gjorde, att hon endast fick tid att förstulet vinka
med handen och sedan lägga densamma på hjärtat.

Behöfver jag väl säga, att jag sedan nästan hvarje
dag svärmade omkring Tomteboda i hopp att få se en
skymt af min sköna? Detta lyckades äfven
understundom, men fru M., som öfver sommaren hit utflyttat
med sina respektive elever, var en riktig drake, som
omsorgsfullt vakade öfver de henne förtrodde unga
skatterna, hvilket ej heller kunde förtänkas henne, då
medgifvas måste, att kadetter ingalunda äro några
särdeles passande grannar till en flickpension. Men om
det än icke lyckades den vackra Selma och mig att
muntligen få utbyta våra tankar, kunde dock ingen
hindra våra blickar att tala, då vi någon gång sågo
hvarandra, och detta gjorde de äfven så tydligt, att
jag ansåg mig vara älskad. Nu fogade händelsen så
lyckligt, att ett gammalt ihåligt träd lutade sig intill
Tomteboda trädgårdsstaket. Denna tillfällighet förde
mig på den idéen att från ögonspråket öfvergå till
skriftspråket, och en vacker afton lyckades mig att,
osedd af alla andra utom Selma, i trädets ihålighet
insmyga ett lika ömt som blygt kärlekskväde, ett af
min sångmös förstlingar. Då jag aftonen därpå
undersökte trädet, fann jag till min outsägliga glädje poemet
borttaget och en nyss utsprucken ros ditlagd i stället
med en vidfästad pappersremsa, på hvilket ett sirligt
»tack!» stod präntadt. Hvem var nu lycklig, om ej
jag! Jag var, eller ansåg mig vara förälskad öfver
öronen, hvilket hade till följd nästan dagliga rimmade
kärleksutgjutelser, som alla anförtroddes åt det tystlåtna
trädet. Något annat svar än det af blommor, erhöll
jag dock icke, ehuru jag slutligen vågat bönfalla därom.
Men en afton - det var vid början af hösten - då
jag som vanligt gick att hämta mitt blomstersvar, fann
jag för första gången till min smärta och förundran
ingen blomma, endast en - potatis, hvilken jag dock,
så prosaisk hon än föreföll mig, icke tvekade att fatta,
hvarvid den välsignade rotfrukten gick i tu liksom af
sig själf, och ett litet papper stannade i min hand.
Det innehöll blott följande ord: »Man bevakar mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free