Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
skrifna berättelse - och utbyttes af en samvetslös
barnmorska mot mitt, hvilket lätt kunde verkställas
under den förvirring, som efter min hustrus död uppstått
i huset, och jag i min förtviflan var urståndsatt att
vaka öfver någonting...»
»Men är det väl möjligt, att herr Ohrtström
kunnat begå ett dylikt bofstreck?» frågade jag.
»Han försäkrar sig vara oskyldig, liksom hans
hustru, hvilken senare aldrig blef underrättad om det
verkliga förhållandet, utan dog i den öfvertygelsen, att
barnet var hennes. Själf bedyrar han i sin skrifvelse
på det heligaste, att han först för omkring halftannat
år sedan upplystes om det himmelskriande brottet,
hvilket ensamt begicks af barnmorskan såsom hämnd därför,
att jag fordom i ungdomen handlat lättsinnigt mot
henne. Men om jag felade, blef jag äfven grymt
straffad. På dödssängen hade den hämndgiriga kvinnan,
hvilkens namn var Barkander och som nu var änka efter
en smed vid bruket, bekant allt för Ohrtström.
Förkrossad af denna underrättelse, hvilken i hast beröfvade
honom den högsta glädje, han ägde i lifvet, hade nu
Ohrtström oåterkalleligen beslutat att till mig icke
allenast återlämna mitt barn, utan äfven min egendom,
sedan det förra blifvit uppfostradt och den senare
återställd till dess forna prakt. Han hade valt att göra
sin bekännelse skriftligen, såsom mindre påkostande;
han utbad sig min förlåtelse, och denna skänker jag
honom af hjärtat, om än min stolthet förbjuder mig
att af honom mottaga någon annan gåfva än den af
mitt barn. - Och detta barn», fortsatte baronen med
värma, »ni nämnde ju som hastigast, att ni sett henne?
Säg mig, säg mig, huru föreföll hon er?»
»Som en ängel», svarade jag. »Den gränslösa
smärta, hon visade vid sin förmodade faders sjuksäng,
lämnar er den bästa borgen, att hon skall blifva en
god, en förträfflig dotter.»
»Är hon vacker?»
»Hon kan till och med kallas skön, och nu ser
jag tydligt, att hon äger flere drag, som påminna om
er, herr baron.»
Vi voro snart vid Dunderfors, men huru vi också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
