Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
på därinne, den ena vid spinnrocken, den andra vid
väfstolen! Ho! hej!»
Vid dessa skrällande ljud ur lungor, så starka,
att de kunnat öfverrösta åskans dunder, framtittade
hastigt ur ett öppet fönster tvänne leende flickansikten,
så sköna, så strålande af ungdomsfriskhet och lif, att
den, som sett dem, säkerligen icke skulle funnit något
skryt i kaptenens uttryck, då han nyss förut med en
något egen sammansättning af ord kallat dem
»ängla-ungar». Den äldsta af flickorna, hvilken nyss fyllt sina
sjutton år, och var den, som »gått på» vid väfstolen,
syntes redan fullt utbildad jungfru, att döma af en
bländande hvit, fyllig hals och en dito barm, som blifvit
försatt i något mer än vanlig frihet till följd af det
arbete, hvarifrån den älskade faderns välkända rop
hade kallat henne. Den andra, som kanske sett ett
par somrar mindre, hade dock lyckligen passerat
slyn-åren och stod nu på den tjusande, aningsfulla gränsen
mellan barn och kvinna. Som de nu visade sig med
armarna slingrade om hvarandras smärta lif och
med sammanslutade ljuslockiga hufvuden, utgjorde de
båda systrarna den mest förtjusande tafla med fönstret
till ram. Troligen var äfven detta de lyckliga
föräldrarnas tanke, ty de utbytte hastigt en öm själfförnöjd
blick, hvarefter kaptenen höjde sin resliga kämpagestalt
och framgick till fönstret, genom hvilket han nu stack
fram sitt stora hufvud, som genast under de gladaste
utrop fattades af fyra små hvita händer och
kring-kysstes af fyra de friskaste, de rosenrödaste läppar.
»Se så, nu kan det vara nog, tatterskor!» sade
ändtligen kapten Helge. - »Men sluta ert arbete för
dagen, ty det kanhända, att fänrik Karlsvärd kommer
hit i kväll. Du blir väl icke ledsen öfver detta, Eva
lilla?» frågade han sedan med en något mystisk blick
på sin äldsta dotter.
»Pappa gör då alltid så konstiga frågor!» utropade
Eva och hoppade högt rodnande bort.
»Där ha vi ägget!» sade kapten Helge halfhögt
för sig själf, i det han vände sig om.
»Ja, min vän», svarade frun, som stått tätt bredvid
och säkerligen förstått halfkvädon visa, »ja, min vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
