Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
den där fänrik Karlsvärd är nog en utmärkt hygglig
ung man, det är visst och sant, men, men jag fruktar . . ,
jag fruktar ...»
»Syster din fruktar, gumma lilla! Icke kunna vi
sticka ut ögonen på vår flicka och ännu mindre på
honom. Hafva de förgapat sig i hvarandra, så få de
själfva stå sitt kast, liksom vi fingo göra i världen.»
»Ja, det var andra tider, det!» invände frun.
Den invändning häremot, som just sväfvade på
kapten Helges läppar, nedtystades tvärt af postbudet,
en gammal soldat vid kaptenens kompani, som hastigt
närmade sig med postväskan i handen och sedan gjorde
ett dudrande ställningssteg, i det han utsade sitt
sedvanliga: »Gud bevare nådig’ kapten!» med en röst, som
kunde förliknas med en tjurs ramande.
»Got afton, gamle Cato! Hur lefver världen med
dig?» hälsade kaptenen igen.
»Illa nog, nådig’ kapten!» svarade den barske
krigsbussen, ännu alltjämt bibehållande sin sträckta
ställning, »jag har fått missväxt på mitt torp, och i
går ref vargen ihjäl min ko, som gick på skogen.»
»Missväxt få vi alla och måste nöja oss med dålig
proviant i år, men kon, det var värre», sade kapten
Helge deltagande. »Dock, trösta dig, min gubbe! Jag
och dina andra kamrater vid kompaniet skola väl
försöka att ’sala i hop’, så att du får en ny i rappet.
Gå nu emellertid i köket och skaffa dig en sup och
sedan en kanna mjölk till käringen där hemma.»
»Gud välsigne min gode och nådige kapten!»
ropade gamle Cato med en vacker och tacksam blick på
kaptenen, för hvilken han och hela kompaniet med
honom vid minsta vink varit färdig att gå i döden;
så älskad var han äfven där.
Medan nu kapten Helge Slagsvärd med mycken
betänksamhet öppnar postväskan, kunna vi möjligen
hafva tid att göra oss litet närmare bekanta med hans
föregående lefnad. Son af en ansedd, men obemedlad
militär, valde äfven han tidigt vapenyrket och gjorde,
ännu föga mera än gosse, sitt första fälttåg, från hvilket
han medförde en hedrande blessyr och en hvit medalj.
En hans yngre broder, hvilken han omfattade med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
