Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
himmelsk lycklig jag känner mig i denna stund vid
tanken på att en gång kunna bereda er en liten lättnad
i edra bekymmer för en talrik familj! - -»
Kapten Helge tystnade här för att, betagen af
rörelse, trycka sin maka till sitt bröst. Det öfriga af
brefvet innehöll nästan uteslutande dessa försäkringar
om barnslig kärlek och hemlängtan, som alltid klinga
så ljuft i föräldrars öron, men det var försedt med ett
postskriptum, som kom Evas rosenkind att brinna
hög-rödare än någonsin förut. Det var af följande lydelse:
»Om min älskade lilla vackra trätosyster Eva skulle
få lust att gifta sig, hvilket jag visserligen tror, att
hon får, lofvar jag henne härmed på det högtidligaste
100 dollars hvarje halfår, räknadt från den dag hon
träder i brudstol. Ack, den som bara finge vara med
på bröllopet! Hvad jag då skulle dansa om med
henne! - Jag har föresatt mig att arbeta af alla krafter,
på det jag måtte förtjäna tillräckligt att efter hand
kunna gifta bort alla mina systrar, ty jag minns nog,
huru mycket pappa tycker om giftermål. Sörj således
icke för de »många flickorna», mamma lilla! Jag lofvar
att taga dem under mina vingars skugga, ty jag riktigt
längtar efter att få heta »morbror», och lyckas skall
det, så sant jag heter Epaminondas.»
Af kärlek och beundran för den store tebanske
hjälten, hade kapten Helge gifvit sin förstfödde detta
ärorika, fast något långsläpiga namn.
»Nå, mor Maja, hvad säger du om det här?»
afbröt ändtligen kaptenen den tystnad af säll förvåning,
hvari den samlade familjen försjunkit. »Det är verkligen
ord och inga visor. Gud välsigne emellertid pojken för
hans goda hjärta, hvilket jag värderar vida högre än
hans penningar, fast äfven dessa äro goda att hafva!»
Öfverväldigad af sitt hjärtas känslor föll den
lyckliga modern i kaptenens famn, utan att tala genom
annat än tvänne stora tårar, som långsamt rullade
utför hennes fagra kinder.
»Det är dig jag har att tacka för denna ljufva
stund», sade kapten Helge ömt, »ty hvem annan än
du har planterat godhet och kärlek i pojkens hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
