Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
från hans tidigaste barndom? Men låtom oss nu lustiga
vara, ty sannerligen detta är något att gråta åt! Skynda
dig därför, du Eva, som kanske har största skälet att
vara i sjunde himmeln, och hämta hit litet punsch för
mig och vin för er andra, så vilja vi dricka »morbrors»
skål . . . men jag saknar Hanna, hvar är hon?»
»Hon gick ut för ett par timmar sedan att plocka
hallon åt pappa», slamrade på en gång de båda yngsta,
Rebecka och Debora. Modern hade, som man ser, valt
bibliska namn åt sina flickor, sedan kaptenen gifvit ett
hedniskt åt sin son.
»Och hvarför följde icke ni med henne, små
slarfver?»
»Nej, Hanna- vill alltid helst vara ensam. Hon
är så konstig af sig och tycker sig redan vara stor,
kan tänka», var Rebeckas svar, i hvilket Debora till
alla delar instämde.
Ett litet bord hade under tiden blifvit utburet af
Sara och placeradt framför gungbrädet. Efter kom
Eva med glas och karafiner på en bricka. Vid det
hon nu sysslade med glasens ifyllande, hördes ett hastigt
buller af hjul, och några ögonblick därefter inrullade
på gården en nätt kariol, ur hvilken en ung, välväxt
man med uniformsmössa och stora svarta mustascher
ledigt hoppade.
»Välkommen, fänrik Karlsvärd! Fänriken kommer
just som han vore kallad!» ropade kapten Helge
muntert mot den unge mannen och räckte honom sin hand.
»Se så, gör nu komplimenterna snart ifrån sig och
deltag sedan i en skål, som jag skall föreslå.»
Det glada intrycket af det nyss lästa brefvet gjorde,
att frun i huset hälsade den ankomne gästen på ett
vida mindre afmätt sätt, än hon i sin moderliga,
försiktighet föresatt sig att göra. Hon tryckte till och
med hans hand med en viss hjärtlighet. Eva besvarade
hans hälsning med nedslagna ögon och en illa dold
förlägenhet. Sara däremot smålog på ett särdeles
skalk-aktigt vis, under det de små, hvilkas afgjorda favorit
fänrik Karlsvärd redan länge haft den äran att vara,
utan ringaste betänkande täflande erbjödo honom sina
barndomsfriska läppar till en välkomstkyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
