- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
216

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

När kapten Helge slutat sin mönstring, sade han
rned ovanlig vekhet i röstan: »Du är således en son
af denne min fordom så högt älskade bror, som så
länge - jag kunde säga oförlåtligt länge - låtit
mig lefva i okunnighet om sin tillvaro? - Ja, du är
hans son: några alltid oförgätliga drag i ditt lilla
ansikte förvissa mig därom. Men att han icke själf
följde med l Att han kunde släppa ut dig så där ensam
i världen!»

»Å, det var väl icke så farligt!» svarade gossen.
»Jag har redan förut gjort långa sjöresor från södra
Amerika till New-York, där jag några år varit i pension,
och så ...»

»Och din mor?» afbröt honom kaptenen.

»Hon är död. Hon dog redan, då jag var liten»,
svarade gossen sorgset.

»Stackars barn! Och jag, som aldrig ens vetat,
att din far varit gift. Huru gammal är du?»

»Femton och ett halft år.»

»Femton och ett halft år!» ropade kaptenen,
välvilligt betraktande den unga brorsonens smidiga, men
välbyggda gestalt; »du är mig just en huggare för de
åren. Men det förundrar mig, att du så väl talar dina
förfäders språk. Visst märker man en brytning - dock
ganska obetydlig ...»

»Min far ville aldrig tala annat än svenska med
mig, och så talade jag beständigt detta språk, då jag
var i New-York.»

»Han älskar således ännu sitt land åtminstone.
Gud ske lof för det! Och du själf, tycker du om
Sverige?»

»Jag har aldrig haft någon högre önskan än att
få komma dit ...»

»Gud välsigne dig för det ordet, min gosse!» ropade
kaptenen och tryckte den unga Helge till sitt bröst.
»Men vänta nu en stund, medan jag läser din fars
bref. Under tiden kan du titta på det där pergamentet,
som hänger på väggen. Det är vår stamtafla, ser du,
och ingenting att skämmas för, ty vi hafva, gudi lof vad!
haft många tappra och duktiga karlar i vår släkt.
Redan i morgon dag vill jag rita ett nytt blad på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free