Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
att upplefva en sådan hjärtats högtid har varit det
enda, som uppehållit mitt mod under ett lif, fullt af
mödor och försakelser i en främmande världsdel m. m.»
Kapten Helge hoplade brefvet betänksamt, vinkade
sedan med ett välvilligt leende gossen till sig och lade
handen på hans lockiga hufvud, sägande: »Din far har
uppdragit åt mig att för dig blifva i hans ställe; men
på det att detta måtte kunna utföras mera än till
blotta orden, är en sak af högsta nödvändighet, den
nämligen af ömsesidig kärlek. Lofvar du därför att älska
mig lika visst som jag bedyrar, att jag från denna stånd
icke skall göra den ringaste skillnad mellan dig och
mina öfriga barn? Säg, lofvar du detta, min gosse?»
Vid dessa ord öppnade kaptenen sina armar, och
den främmande gossen kastade sig däri, under det han
med en röst, som ofta afbröts af snyftningar, förklarade,
att han redan från sin tidigaste barndom lärt att älska
sin farbror, liksom han på de senare åren beständigt
längtat efter en moders ömhet, efter systrars förtroende
och kärlek.
»Då skall du finna allt detta här!» försäkrade
kapten Helge rörd. »Men låtom oss nu vara glada,
min käre pilt, samt gå att söka upp dem, du säger dig
hafva längtat efter. Troligen äro icke de mindre
angelägna att få fortsätta bekantskapen med dig.»
Den gode kaptenens gissning besannades fullkomligt.
Den första de vid utgåendet mötte, var vår unge af
ven-ty rares första bekantskap, Hanna,, som visat sig
tämligen orolig under dennes och hennes fars långa
»mellan fyra ögon»; men då den förre nu ifrigt skyndade
fram till flickan för att fatta hennes hand, drog hon
denna hastigt tillbaka, under förklarande, att de icke
längre voro på landsvägen.
»Nå, så har du väl andra systrar, som vilja vara
beskedligare mot mig!» ropade den liflige gossen utan
ringaste förlägenhet och vände sig till den mildt leende
Sara, som också genast på det vänligaste besvarade
hans smekningar.
»Bravo, pojke!» sade kaptenen muntert. »Du är
redan en utlärd klippare, märker jag, och Hanna fick
sig ett godt nyp för sin lilla tillgjordhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
