Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
»Följer du dessa läror, mitt käraste barn», sade
kapten Helge med en ovanlig högtidlighet i rösten,
»skall det nog bli en bra karl af dig med tiden. Jag
finner, att du fått en särdeles vårdad uppfostran och
att du har ovanliga kunskaper för dina år. Sådana
bära alltid goda frukter, om de vårdas och
underhållas. Själf vill jag vänja dig vid ordning och flit,
och då har du din framtid i dina händer, äfven om
din far icke skulle lyckas i sina sträfvanden för ditt
bästa. Mitt hem liksom mitt hjärta står då öppet för
honom likasom för dig, och med Guds hjälp skall det
lilla jag har nog räcka till för oss alla. Redan i morgon
vilja vi resa till min öfverste, hvilken tillika är en af
mina uppriktigaste vänner, och det lider intet tvifvel,
att icke han genast med glädje antager en så hygglig
ungdom som du är till underofficer. Du får då lön,
visserligen liten, men med den jämte något tillskott å
min sida kan du fortsätta dina studier här i närmaste
stad, där det finnes gymnasium och således tillgång på
goda lärare. När du fyllt dina aderton år, blir du
officer, och sedan stannar du hos mig, då jag vill göra
en duktig landtbrukare af dig, så framt du ej har lust
för någonting annat ...»
»Men jag får väl komma hem till farbror
emellanåt, då jag läser i staden?» frågade gossen ifrigt.
»Det förstår sig, mitt barn! Du får komma hvarje
lördag samt stanna hos oss söndagen öfver; då vi endast
hafva halfannan mil dit.»
»Gud, kvad det skall bli roligt!» ropade
amerikanarn och hoppade upp från stenen lätt som en fjäder.
- »Men, farbror, hvad är det för en vacker egendom
med torn, som ligger här midt öfver?»
Vid denna så enkla fråga drog sig ett dystert
moln öfver kapten Helges eljes så fryntliga ansikte.
»Denna egendom», svarade han med en tung suck,
»den största och vackraste i orten, har under
århundraden tillhört vår familj. Min och din fars farfar, som
var en obarmhertig slösare, gjorde sig af med densamma
jämte mycket annat dessutom. Jag är visserligen
hvarken snål eller egennyttig, med hvarje gång jag ser
Stora Slagestad, svider det riktigt i hjärtat, ty huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
