- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Tredje delen /
236

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

»Kallar du detta värme? Då skulle du bara
komma till Södra Amerika. Där är så hett, så hett
som i en bakugn här i landet, och solen bränner
som . . . som - hur skall jag uttrycka mig? jo, som
dina egna ögon, Hanna lilla.»

»Ej underligt, då att du blifvit så svart, herr kusin.
Men det är sant, jag har aldrig sett någon neger: säg
mig nu allvarsamt, om de äro mycket svartare än

- du.»

»Vill du likna mig vid en neger!» utropade
amerikanarn, hastigt betagen med en af afsky blandad vrede,
föranledd af detta hjärtlösa förakt för de svarta, hvilket
till Amerikas skam därstädes är så allmänt och hvilket
äfven Helge insupit med modersmjölken.

»Blif icke ond l blif icke ond! jag menade icke så
illa», bad den stackars Hanna, som bleknat för de
blixtar, hvilka f ram sköto ur gossens stolta och
gnistrande ögon.

»Ack, du skrämde mig riktigt!» fortfor hon, då
Helge ögonblicket därefter drog sin mun till det
mildaste småleende. »Hur i all världen kan man se så
ond ut? Aldrig har jag sett sådana ögon, hu!»

»Ej heller jag sådana som dina, ack! På dig kan
jag dessutom icke bli ond. Men kalla mig aldrig neger

- lofva mig det! Säg gärna indian, babian och hvad
du vill, bara icke neger - det tål jag icke »

»Jag lofvar det; äro vi nu goda vänner igen, kära
indian?»

»Nu och för alltid!» ropade amerikanarn och
tryckte sin ungdomsfriska, glödande kind mot flickans.
»Du är min första bekantskap här i landet», hviskade
han därefter, »och aldrig, aldrig skall jag ... kan jag
glömma dig ...»

»Ej heller jag dig, du stygga babian!» hviskade
Hanna tillbaka och sköt, mildt leende, Helge ifrån sig.
»Men låtom oss nu skynda, så att vi få veta, hvad den
främmande herrn kan vilja pappa», tillade hon med
denna hos kvinnan medfödda fintlighet att reda sig ur
små bryderier, hvilken man till och med skönjer hos
dem, som ännu ej Öfvergifvit dockan.

Den lilla främmande herrn med den stora vagnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free