Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ensamheten, fröken Alexandra Desiderata att skapa sig
en bild af den unge rike stockholmaren, som skulle
komma på besök, och brukspatronen för att taga afsked
och sedan i kaptenens sällskap begifva sig till Stora
Slagestad.
Redan en månad härefter är kapten Helge jämte
sin älskvärda familj inflyttad i sina förfäders ståtliga
borg. Det är en lördagsafton, och med undantag af
amerikanarn och Hanna ser man hela familjen
församlad i en stor, hög riddarsal med grå, nedrökta väggar,
uti hvilken nu kapten Helge vandrar fram och
tillbaka, som det tyckes, mäkta belåten.
»Att jag ändå en gång skulle komma att bo inom
dessa murar, mor Maja!» säger kaptenen till sin hustru,
hvilken, omgifven af sina döttrar, sitter vid något
sy-arbete kring ett rundt bord i den stora salen. »Tänk
nu bara till nästa år, när allting blir iståndsatt. Då
kommer du att bo som en drottning, mor Maja, och...»
»Vi kunna aldrig bli lyckligare, än vi voro på det
lilla kaptensbostället», afbröt honom den goda frun
mildt. »Du har nu så mycket att sköta, att jag nästan
aldrig får rå om dig, och denna saknad är mig
sannerligen bittrare, än du tror», tillade frun, under det
tårar uppstego i hennes vackra ögon.
»Ack, du min gudomliga käring, som aldrig blir
nöjd på karlsällskap!» ropade kaptenen och bortkysste
de uppstigande tårarna; »men så har du ju äfven själf
fått tiodubblade omsorger, och det enda jag vet, som
kan hjälpa saken, är att vi själfva blifva tio gånger
ömmare mot hvarandra, då vi någon gång hafva en
fristund.»
»Detta är ogörligt, kära Helge, ty vår kärlek kan
icke blifva större än den är, det vet du väl.»
»Hör på det, Eva!» sade kaptenen, läggande sin
hand på sin äldsta dotters hufvud, »och laga, att du
kan säga detsamma åt din Karlsvärd, sedan du ’rådt
om honom’ i tjugu år. Men å propos Karlsvärd, så
får jag lämna dig en högeligen ledsam underrättelse,
min stackars flicka.»
Braun, Samlade berättelser. lif. ^Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
