Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Se bara! Och fröken Xandra sedan, som tittar ut
genom tornfönstret, alldeles som en orrhöna ur sin
bur!»
»Har du ritat detta!» frågade kapten Helge, som
själf i sin ungdom varit en ganska skicklig tecknare;
»det är ju förträffligt! Icke visste jag, att du hade
en så vacker talang!»
»Å, det har alltid roat mig», svarade unga Helge
blygsamt, »och i New-York hade jag en ypperlig lärare,
som ofta bad mig att icke upphöra med denna konst.»
»Det får du ej heller, och det så sant som jag
håller af dig, pojke!» ropade kaptenen. »Mina
omständigheter äro nu, Gud vare lof! så mycket
förbättrade, att jag lätteligen kan hålla dig i Stockholm allt
emellanåt. Vi hafva icke långt dit. Jag är god vän
med Fahlcrantz, och du skall få följa med, då jag far
upp i höst. - Du är mig just en präktig pojke, och
det var sannerligen en välsignad stund, då du kom i
mitt hus!»
Alldenstund vi sakna både vilja och förmåga att
måla djäflar i människohamn, som eljes enligt den
moderna smaken äro så ytterst nödvändiga i och för
stegrandet af en berättelses intresse, får den gunstige
läsaren benäget ursäkta, att vi här fört honom i
sällskap med uteslutande goda och hederliga människor,
hvilkas stilla, obemärkta lycka vi efter bästa förmåga
sökt att framställa i några små spridda teckningar på
fri hand. Visserligen funderade vi i början ganska
allvarsamt på att låta den lilla vackra, oskyldiga Sara
bli alldeles gränslöst olycklig, i det hon skulle råka ut
för en gudlös bof och förförare, hvilken naturligtvis
icke skulle blifvit någon annan än förre ägaren till
hennes ridsto, den unge sonen till den artige
brukspatronen. Men då vi i andanom sågo den nyss så söta
och glada flickan likblek, förgråten och förtviflad, hade
vi sannerligen icke hjärta att fullfölja vår första plan,
helst som det ju äfven kan finnas ganska hyggliga och
aktningsvärda unga brukspatronssöner. Dessutom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
