Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Hjärtligt var det handslag, med hvilket
regementspastorn välkomnades af sin värd och ungdomsvän.
Deras inbördes vänskap hade bredt ett slags poesi öfver
hvardagslifvet, som gjorde, att detta förekom dem alltid
nytt. Denna dag var dessutom en postdag, hvilken
ansågs af dem båda som ett slags högtid, emedan de
voro starka politici, ehuru af motsatta åsikter, hvilka
dock aldrig mellan dem kunde föranleda någon
oenighet, endast långvariga, men sansade dispyter. Den
stora franska revolutionens blodiga drama uppfördes
just nu och hade en varm anhängare i den eljest så
milde regementspastorn, som genom vidsträckta
historiska studier lärt sig att beklaga all den nöd, allt det
förtryck, alla de skändligheter, för hvilka det egentliga
folket i alla tider varit offer. Kapten Malte åter, som
hade aristokratiska sympatier, ansåg naturligtvis
massornas välde för gudlöst och önskade ingenting högre,
än att han hade deras ledare: Robespierre, Danton,
Marat m. fi. anställda vid sitt kompani, då han icke
skulle underlåta att med dem flitigt gå Ull trossboden.
För att ej störa matron, nämde dock icke kapten
Malte ett ord om de med posten ankomna »avisornas»
innehåll. Men när den enkla måltiden var slutad,
piporna stoppade och de båda slagit sig ned i den
mjuka skinnsoffan, framräckte han triumferande ett
tidningsblad och bad regementspastorn läsa.
Bladet innehöll en öfverdrifven berättelse om, huru
republikanernas arméer öfverallt blifvit slagna och huru
Mainz jämte flere andra fästningar måst kapitulera.
»Jag tviflar på dessa uppgifters sannfärdighet»,
sade Ivarsson lugnt och lade efter genomläsningen
bladet ifrån sig, »men olyckligt vore det i sanning för
mänskligheten, om det tappra franska folket skulle
duka under i sin heliga kamp för friheten.»
»Heliga? käraste bror! Aldrig hade jag väntat mig
ett sådant ord öfver en sådan sak från din mun»,
ropade kapten Malte förundrad. »Är väl det en helig
kamp, som börjas och fortsattes med mord och alla
upptänkliga grymheter?»
»Ack, min vän l Ingen känner bättre än du, att
jag icke är någon vän af mord och blodsutgjutelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
