Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
hans hand, i det hon med vek, darrande röst
upprepade den kunglige psalmistens ord: »Jag fröjdar mig
och är glad öfver din godhet, att du anser mitt elände
och känner min själ i nöden.»
Om någonsin en ung kvinna gjort sig förtjänt af
den utslitna och så ofta missbrukade förliknelsen vid
en ängel, var det visserligen Hanna i detta ögonblick:
så skön/ så hög och ädel, stod hon där vid brädden
af bråddjupet, liksom förklarad af de glädjekänslor,
som i hast stormat in på hennes hjärta. Utan någon
tillgjord förvirring och med ett mildt leende, drog hon
därefter sin hand tillbaka ur Ragnars, fattade åter hans
arm och fortsatte vandringen uppför backen. Båda
tego: Ragnar af beundran för den sköna, okonstlade
varelsen; Hanna, måhända af samma orsak beträffande
honom. Så uppnådde de backens spets, där vagnen
väntade dem.
»Dotterl du har dröjt länge», sade den gamle
juden med en ton af lindrig förebråelse till den sköna
flickan, »och du har troligen förefallit vår ärade
beskyddare besvärlig.»
»Visserligen har jag dröjt», sade Hanna, som blott
besvarade första meningen af sin f rändes tal; »men så
har jag äfven detta dröjsmål att tacka f or mycket...»
och härvid kastade hon leende en uttrycksfull blick på
Ragnar.
Samtalet fortsattes nu glädtigt och obesväradt å
ömse sidor, tills våra resande hunno till B ar kar by, där
en af Gabrielis bokhållare hade inställt sig till hans
möte ifrån staden för att föra honom till hans nya
boning. Som middagstiden nu var inne, beställdes en
måltid, i hvilken Ragnar anmodades att deltaga. Några
buteljer förträffligt ungerskt vin, som Gabrieli medfört,
kommo här väl till pass, och Hanna visade sig som
den mest intagande och uppmärksamma värdinna efter
seden hos judarna, hvilka trognare än något annat folk
iakttaga gästfrihetens lagar. Upprymd af det ädla vinet,
aflade Gabrieli småningom sin ödmjuka förbehållsamhet
och började att något friare tala med vår hjälte,
hvarunder han ådagalade mycken världserfarenhet och
ovanlig skärpa i sitt omdöme. Han förtrodde honom äfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
