Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
stora, arga Oldenburgska tjurens räkning alltid hängde
på stolpen till den senares respektiva bås. Följaktligen
torde det vara ursäktligt, om jag, denna
sannfärdiga historias hjälte och trogne nedskrifvare, vid
ungefär fyra års ålder hade föga begrepp om den blå
himmeln och de röda tyror, som lära »hänga» däri.
Den, som jag kallade min mor och som äfven
verkligen var det, var föröfrigt lika öm mot mig som mot sina
dansande, »klart skinande» kalfvar, hvilket sannerligen
icke vill säga så litet, då man betänker den förkärlek,
med hvilken ladugårdsprinsessorna vanligen omhulda
dessa sina älsklingar. Endast mot mina små utflykter i
det fria var hon obeveklig, och, likasom en snillrik
riddarhustalare någon gång yttrat sig vara »född och
uppfödd i hafvets sköte», kan jag smickra mig att vara »född
och uppfödd i ladugårdens». Emedan kreaturens antal
var högst betydligt, hade min mor under sitt befäl en
döfstum kogubbe och en yngre piga, och alla fyra (jag
inberäknad) bodde vi, enligt skånsk sed, vinter och
sommar uti en afplankning af vårt ämbetsrum: ladugården,
där jag nu sökte roa mig så godt jag kunde. Vid
denna tid hade jag ännu aldrig sett något annat barn,
men alldenstund barnahjärtat har ett behof af att älska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
