Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
»Men se ja’ vell inte bli au (af) ma’ min Ismael,
ja’», utropade min mor, i det hon sprang fram och
fattade mig i sina armar. »Hur skall dä se’n gå för
mej ensammen, stackare?»
»Mycket bättre, Bolla. Ingen skall sedan peka åt
hvarken dig eller honom, och om pojken skickar sig
väl, kan det väl hända, att han en vacker dag blir en
’herreman’ liksom jag», sade ekonomidirektören och
höjde sitt breda bröst.
»Å, kors be vars l» utbrast min mor, som till sin
olycka haft en alldeles för stor förkärlek till
herreklassen och som nu fann sig något tröstad af hoppet
att en gång få se äfven mig i ståtliga ridstöflor med
silfversporrar - »men direktör lille . . . men ...»
»Tyst! det blir vid hvad jag sagt», dundrade
ekonomidirektören och slog kantschun mot drankkaret, så
att det klang. »I dag ha vi tisdag; om fredag, då
jag skall fara in till Lund och sälja gödoxar, tager jag
äfven Ismael med mig.»
Och det blef vid hvad ekonomidirektör Gödzell
sagt.
Tidigt lördagsmorgonen, sedan jag blifvit behörigen
tvättad och blaskad, ikläddes jag min nya skrud, hvilken
tycktes mig vara det grannaste jag ännu sett här i
världen. Som jag icke hade något begrepp om hvad
skilsmässa eller resor vill säga, kände jag ingen sorg,
men då jag såg min mor gråta, grät äfven jag för
sällskaps skull. Många blefvo dock icke mina tårar, ty
ekonomidirektören kom in, stoppade mig tigande under
sin vida reskappa och bar mig ut på stallgården, där
han uppsteg i grefve von Zigzags egen statsvagn,
förspänd med fyra svarta, dansande half blodshästar, hvilka
genast satte af i ett yrande traf. Utan att veta ordet
af, var jag således försatt ur mitt forna fängelse och
skild från mor och korna, från Måns och oldenburgaren
Nero, samt stadd på resa i en värld, som var mig
nästan alldeles okänd, medan jag hittills endast skådat
den genom ladugårdens gluggar och halfdörrar.
Det började nu dagas, och jag såg nyfiket ut genom
vagnsfönstret; utanför hvilket den stora skånska slätten
utbredde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
