Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning, af O. P. Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
striden för fosterland och ära, delande under tiden sin dag mellan
exercisen och yngre mäns vanliga lätta förströelser, –
hans personliga företräden, liksom hans större eller mindre
skicklighet i sitt yrke, här fullkomligt oberörda. Om
någonting här i världen är en gång för alla stöpt i sin gifna form
och systematiskt enahanda, är det väl detta militärlif i
fredstid, och hur litet det också i själfva verket tillfredsställer
vårt svenska lynne, – denna friska karlavulenhet och denna
förkärlek för det rörliga, dristiga, hazarderade, som är ett
fideikommiss från gamla vikingatider, – bevisas tillräckligt
af det faktum, att hos oss så många unga män, som från
början ägnat sig åt krigarens kall, antingen under det
nyssnämnda långa väntandet tröttna därvid och välja andra banor,
eller också på främmande jord söka med manlig beslutsamhet
den militära verksamhet och den omväxling, som icke här
hemma stå dem till buds.
W. v. Braun var mindre än de flesta dödliga skapad till
soldat. Att han någonsin blef kastad in i detta yrke, var
från början ett misstag, ett förfeladt försök, – sådana kunna
ofta ytterst oskyldigt göras. Å ena sidan att som löjtnant
»evigt repa upp igen» rekrytexercisens och lägeröfningarnas
»trötta läxa» öfverensstämde ofantligt litet med hela hans
skaplynne, å andra sidan torde man väl, utan att förnärma
hans minne, kunna säga, att någon utpräglad vikingssjäl
bodde icke inom denna jordiska hydda. Man kan äga mod i
bröstet, utan att precis därför manas att, såsom i våra dagar
en legio af yngre svenska militärer, söka sina lagrar på
främmande valplatser, och man kan vara stark utan att
därför precis längta efter ett tillfälle att pröfva sina muskler.
W. v. Braun traktade icke efter någon episk berömmelse, och
epiken har därför ej heller något att med hans lif beställa.
Född år 1813 (d. 8 nov.) på Brängesås i Elfsborgs län,
i öfverstelöjtnanten Kr. B. v. Brauns äktenskap med Justina
Militz, dotter af grosshandlaren M. i Göteborg, blef Wilhelm
August Detlof v. Braun, efter att hafva tillbragt sina tidigaste
år hos sin farmoder (syster till den bekanta general Staffeldt),
redan vid 15 års ålder sänd till krigsskolan på Karlberg, för
att enligt gammal slentrian ägna sig åt faderns yrke och, om
möjligt, en gång i sin ordning blifva öfverstelöjtnant som
denne. År 1834 utgick han från krigsskolan och blef anställd
som underlöjtnant vid Vestgöta-Dals regemente; han hann
under sin tjänstgöring vid nämnda regemente löjtnantsgraden
5 år därefter, men blef sedan som sådan stående och
trampande »på stället marsch» intill 1846, då han af flera orsaker
fann sig föranlåten att begära sitt afsked och att med det
samma skrifva ett rörande farväl åt sin värja.
Mellan den dag, då W. v. Braun första gången hängde värjan
vid sin sida, – och traditionen förmäler, att han i poetisk
tankspriddhet satte den på högra sidan i stället för den
vänstra, – och den, då han författade sitt bekanta afsked
till densamma, ligger en tidrymd, som för biografen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
