- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
xiv

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Några blad om Wilhelm von Braun.

        Jag hatar ödlors kryp och ormars svek ...
        Med smickrets röst jag aldrig lärde sjunga
        Och bär ej nånsin honung på min tunga.

                        Beppo-Sommelius.

»Ystert skenade Wilhelm von Brauns pegas kring
parnassens branter och uppskrämde med sina vilda språng mången
tvetydig dygd, omtänksamt insvept i skenhelighetens mantell
men äfven de, som högljudt fördömde, logo, förtjusta, bakom
solfjädern. Han skonade ingen dårskap och begärde ej af
någon förskoning för sitt sätt att gissla dem. Lekande och
lätt som fru Lenngren, själfsvåldigt fördomsfri som Bellman,
klar och natursann i sina framställningar som bägge, skapade
von Braun, liksom de, af det alldagliga hvardagslifvets
företeelser taflor, sprittande af humor och groteska bilder, som
omotståndligt ryckte själfva trumpenheten med sig till
högtider af löje.»

Detta rättmätiga omdöme uttalades, kort efter skaldens
död, i en liten biografisk skizz af en bland hans närmaste
vänner, den frejdade skildraren; och han tillade: »Af
förströelser öfvermätt och trött vid bullret af efterhängsna muntra
lag, i hvilka han dyrkades som själen, jagades Braun af en
inre oro från ort till ort, och ingenstädes fann han stadig
trefnad. Det varaktiga lugnet väntade honom först på andra
sidan grafven, och denna öppnades oförmodadt för den 47-åriga
skalden den 12 september 1860.»

Med dessa ord till inledning vågar undertecknad, som
icke haft ens den minsta befattning med utgifvandet af Brauns
nu fullbordade diktarverk, härmed lämna några blad
[1] för
belysning af hans lif och lefverne, hufvudsakligen såsom enskild
man, ståenda utom skaldskapet, så vidt detta kan skiljas
från hans personlighet.

*






[1] Förut tryckta i tidskriften »Husliga Härden», här öfversedda
och betydigt tillökta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free