Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Vestergötland (också Kellgrens och Lidners födelseprovins)
såg Wilhelm von Braun första gången ljuset. Det var
den 8 november 1813 på hemmanet Brängesås inom Böne
pastorat af Elfsborgs län. Föräldrarna voro dåvarande kaptenen
vid samma läns regemente Kristian von Braun, major i
armén, och Justina Militz, dotter af grosshandlaren Peter
Militz i Göteborg. Wilhelm var den tredje i ordningen af sju
syskon och hans fullständiga dopnamn Wilhelm August
Detlof[1].
Släkten hör ej till svenska adelsståndet och äger
således icke säte och stämma på riddarhuset.
Brängesås, med sin gamla fula träbyggning på en kal
höjd, omgifven af flacka åkertegar och stenbunden mark, var,
oaktadt belägenheten vid sjö, icke ägnadt att väcka denna
känsla för naturen, som ett vackert landskap merendels i
outplånliga drag meddelar den tidigaste barndomen och låter
vidvara hela lifvet igenom. Också är det ytterst sällan man
i Brauns skrifter påträffar någon egentlig naturmålning, och
idyllen vänder han gärna i parodi.
Länge var det emellertid icke, som den lille Wilhelm
larfvade bland kullerstenarna och hafrefälten. Redan vid två
års ålder lämnade han föräldrahuset, där tillgångarna då voro
knappa, och kom till sin farmor, född von Staffeldt, syster
till den bekante norsk-danske generalen Staffeldt. Hos henne
på det vackra, det natursköna Ingared, beläget i grannskapet
af Brängesås, åtnjöt han sin första uppfostran i moraliskt
och intellektuellt hänseende. Denna aktningsvärda kvinna
kunde han också aldrig förgäta. »Sin gamla farmor älskade
han mer än föräldrarna», skrifver till den, som tecknar dessa
rader, en af hans äldre fruntimmersbekanta från denna tid,
»och för henne skulle han ha kunnat gå i döden.»
I föräldragården hade han med allt barnets sinne och all
dess håg fästat sig vid en liten fölunge, också farmors
älskling. Denne var en dag förkommen och efterletades länge
förgäfves. Vid ett besök på Brängesås kort därefter erhöll
han tidigt en morgon, medan han ännu låg, den glädjande
underrättelsen, att »putte» ändtligen var helbregda återfunnen ...
Ny uppståndelse, nytt letande – lille Wilhelm hade i sin tur
på ett outrannsakligt sätt försvunnit. Till slut befanns att
han, i samma lätta kostym som Cederborgs »Anna Tina»,
d. v. s. i blotta skjortan, hals öfver hufvud kilat landsvägen
utåt hela milen bort till Ingared för att meddela gamla
farmor den stora glädjeposten ... i hennes sköte skulle han
nedlägga allt, sina sorger, sina fröjder, sina minsta förtroenden
och framför allt nyheten om puttes återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
