Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervägande härligt inom litteratur och vetenskap ägnade han
sin rättmätiga vördnad och beundran, under det han
obarmhertigt gisslade febuseriet, sentimentaliteten, blåstrumperiet,
fraseologien och hvad allt detta heter, som icke bär den inre
hallstämpeln och ej heller får någon yttre sådan godkänd af
publiken och eftervärlden.
*
Efter sin hemkomst uppehöll sig Braun i Stockholm under
då pågående riksdag och skulle vid permissionstidens slut
inställa sig till tjänstgöring vid sitt regemente, hvad som
föreföll honom särdeles motbjudande i anseende till det spända
förhållandet med chefen, som icke visade honom något
undseende, och han ordentligt våndades, ju längre tiden led framåt.
Genom ett särskildt arrangemang af några vänner (bland dem
synnerligast den bekante riksdagsmannen Hans Jansson) blef
dock skalden »räddad». I stället för att infinna sig själf,
hade han den obeskrifliga belåtenheten att kunna nedsända
utdraget ur ett protokoll, som tillkännagaf att han blivit
anställd som – extraordinarie kanslist i bondeståndet,
hvarigenom han lydde under en vida högre makt, än den militära,
som, hvad Braun angick, visat honom ett alltför egenmäktigt
godtycke. Visserligen uppbar han ej något arfvode, men så
behöfde han ej heller sätta pennan på papper till en enda rad
vid sin kanslibefattning: fjerdedelen af andra statsmakten
räknade som en heder att ha Wilhelm von Braun
inregistrerad i sitt kansli och hade endast gifvit honom »laga
försvar» mot kitsligheter och obehag af både »nya öfverstar»
och »tjänstgörande majorer».
Uttröttad af krigareyrket, tog han afsked från
löjtnantskapet 1846, den 7 januari, och lycklig öfver friheten såsom
sin egen man utan en enda förman, ägnade han sig nu
uteslutande åt sången och vitterheten. »Visserligen», skref han
kort därefter till en vän och gynnare, »är det en poetisk död
att som en Vitalis och Nicander svälta ihjäl, men om jag
kan undvika detta öde, vore det kanske ej så ledsamt»...
och mera på gyckel än i allvarlig mening sökte han
postmästaretjänsten i Falköping, i sin meritförteckning åberopande att
han var »afskedad militär» och hade utgifvit en mängd skrifter,
»alla i den mest liberala anda». Naturligtvis kom han ej i
nådig åtanke.
Braun hade ingen rast, ingen ro. Liksom han i
barnaåren under skoltiden blifvit skjutsad än hit, än dit, så
växlade han allt framgent under hela sin lefvad bostäder (fadern
hade med familjen 1843 från Wisby flyttat till Karlshamn,
dit han som postmästare sökt transport) och uppehöll sig än
i den ena provinsen, än i den andra, än i hufvudstaden, än
i dess omgifningar, än i privata hus, än på hoteller, än på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0026.html
