Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ko, som jag efter den fruktsamma drottningen i England vågat
kalla Victoria; en bock, Albert benämnd efter nattregenten......
vidare tvänne tuppar, en hvit och en svart: Hedeman och Wrangel;
en gammal utlefvad ankbonde: ärkehärtig Johan, och slutligen två
krithvita små tama killingar: Amor och Psyke. Lägger jag nu härtill
pigan Stafva, så ser herrskapet hela mitt sällskap. Det är
emellertid långt bättre än rumlarnas i syndens stad Stockholm...
Eder bådas sanne rimmare och tjänare
Wilh. von Braun.
P. S. Jag kommer aldrig upp till Stockholm mera, vill gud!
Jag har redan varit där för mycket och slår mig bättre ut här
som bonde.
Några månader därefter uppenbarade han sig likväl i
hufvudstaden och slog sig ned i en af dess utkanter, hvarifrån
han, bland annat, skref:
Barnängen den 16 jan. 1849.
Redlige broder!
Det går visserligen med stora steg åt helvete med din gamle
skald. Hållet sitter ännu kvar, och på köpet lider jag af en
nästan total sömnlöshet. Härtill kommer äfven hypokondri,
hvarför det nära grannskapet med sjön torde bära frukter – för sjön
åtminstone. Hälsa..... Gud vet om jag någonsin får återse dem [1].
Din olycklige
Brn.
Samma år (1849) mot hösten, då han ännu bodde kvar
på Barnängen, erhöll en vacker dag fem eller sex bland hans
närmaste vänner ett så lydande notifikationskort:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
