- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
xxx

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag mig ej... låt oss bese stadens märkvärdigheter:
gästgifvaregården är märkvärdig för sin dåliga punsch. Uddevalla
har varit en rik stad, men blef fattig, sedan sillen gick sin
väg. Sill har gjort andra än städer lyckliga... ett kungarike
för en sill i detta ögonblick! Min löjtnantsfullmakt och mitt
obefläckade svärd ger jag på köpet..... Men hvad är det här?»

De bägge flanörerna hade stannat framför en lägre stenmur.

»Aha», återtog Braun, »det är kyrkogården.... Låt oss gå
in! I de dödas stad finns det väl svalka nog.»

De gingo in och ströfvade där länge omkring mellan kors
och kullar.

»Ack, den som bodde här!» yttrade skalden efter en
stunds stillatigande. »Här öfverallt är så tyst, och tystnaden
är min bästa vän. Här störes man af ingen, icke ens af sig
själf, hvilket är det bästa. Den, som kryper till kojs här,
vaknar utan hufvudvärk...... En grafhög mer, ett lidande
mindre!» tillade han med djup betoning i rösten.

»Det är svårt att minnas» (anmärker Blanche) »på hvilket
ställe af kyrkogården Braun stod, då han yttrade dessa ord,
men det är icke omöjligt, att det just var på samma plats,
där hans grafvård nu står, rest af vänner öfver den, som ej
mera lider» ..................................

Från denna episod från 1839 förflytta vi oss till året
1850 och fortsätta utdragen ur Brauns brefväxling:

                        Säbyholm den 14 dec. 1850.
        Min hjärtans broder Brudin![1]

        Nu närmar julen sig,
        Och utur nykterheten
        Sig smyger gladelig
        Den frodige poeten.
        Hurra, hurra –
        Nu må väl han ett rus sig ta!


Herr Fernqvist reser till staden och medför detta bref. Han
har lofvat medtaga litet saker, om nämligen du godhetsfullt ville
uppköpa dem. Som jag önskade att fira julen grundligt nog med
prästen och andra grannar, anhåller jag att du ville köpa: 1:o 2
kannor konjak (i en liten kutting, ej i krus, som slås sönder), 2:o
2 dito starkt renadt brännvin i ditto, 3:o 4 skålpund kaffe, 4:o 5 skålpund
socker, 5:o 1 skålpund kaviar, 6:o en fet gåshalfva och 7:o en orre eller
tjäderhöna (om den ej är för dyr)....

Om du på någon bokauktion kommer för godt pris öfver
historiska arbeten och resebeskrifningar, så ropa in dem åt mig!
Beckers och Rotteks historia har jag förut, äfvensom Thiers och
Lamartines. Kan du komma öfver »Johannes von Müllers 25


[1]
Brudin, Johan Leopold: bokhandlare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free