- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
xxxii

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Nu är det slut! Här i Västgöta-bygden
        Har jag vändt åter till vattnet och dygden
        Solen ej skiner på frommare lamm.
        Ren som en jungfru till kropp och till sinne,
        Kufvar jag törsten.....................

...... Af mina släktingar har jag blifvit mottagen på det
allra hjärtligaste sätt och har på många år ej upplefvat så
sorgfria dagar som under förflutna veckor. Hos mina vänner, såväl
här omkring som i Skara-trakten, har jag varit bjuden på
hejdundrande välkomst-kalaser, där det verkligen gått ganska hett
under sköldarna till. Du må tro, att västgöterna hyfsat upp sig
betydligt på de senare tiderna! Där man förut fick endast
tevatten och ölost – båda af det skällaste slaget – vankas nu söt
och stark punsch eller toddy i öfverflöd, och många äro de
silfverhufvade korkar, som sprungit ensamt för min skull. För tio år
sedan räknades någonting sådant till det oerhörda och kunde utgöra åtta
dagars skvallerärnne för en hel stad. Men när man får 10 rdr
för hafren, bör man också kunna lefva comme il faut .....

... Jag längtar nu endast efter våren, den enda tid, under
hvilken mina lifsandar pläga komma i någon märkbarare
verksamhet; och då jag nu icke, såsom i Stockholm, har bekymmer för
dagligt bröd, bör jag tåligt afvakta den förrymda sångmöns
återkomst till sin gamle hållkarl

                        Brn.

*



Under sin vistelse någonstädes – det måtte ha varit
omkring denna tid – fick Braun ett oförmodadt besök af sin då
nygifte broder, förutnämnde kapten Theodor och dennes unga
fru, för hvilka han på sitt enkla landtnöje sökte göra visiten
så angenäm som möjligt. Vid afskedet bad den intagande
svägerskan: »Wilhelm, du får ge mig något till minne af dig
– den allra minsta småsak har värde, då du ägt den!» Efter
lång parlamentering framtog han en pokal, bildad af ett
struts-ägg, med fot af silfver, och skref följande rader, som
han lade i densamma:

                Tom och skral
                Som ett skal,
        Kan jag intet offerera.
        Men min yngre bror
                Theodor
        Han skall ge dig mera ... mera.

Denna lilla versstump ingraverades sedermera på pokalen,
hvilken nu vårdas som en dyrbar relik.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free