Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sång till fullmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här vill jag sitta och endast betrakta
Gubben i hela sin front.
Hur han marscherar så makligt och sakta
Öfver den blå horisont!
Säkert det går; ty han känner sin bana,
Äfven i fyllan, allt nog;
Likaså säkert som jag utaf vana
Hittar till närmaste krog.
Plirögd och salig hit neder han blickar,
Myser så småsäll och nöjd.
Sviker mig ögat? jag tror, att han nickar
Åt mig från svindlande höjd!
Gissar jag rätt? törs jag väl proponera
Brorskål? – en ära så stor!
Åter du nickar, du tycks acceptera? – –
Skål då, min himmelska bror!
Ack, hvilken nolla i margfaldig styckjom
Är mot herr bror jag likväl!
Så, till exempel, min styrka i dryckjom
Vida är känd, och med skäl:
Hvad är dock den mot din himmelska skalles?
O, jag mitt bräckliga mull!
Trettio nätter du rumlar inalles,
Innan du riktigt blir full.
Käftarna pösa ju mera jag dricker,
Liljorna flykta sin kos,
Och den förrädiska supskylten spricker
Ut på min jordiska nos.
Ständigt förblifver din färg dock densamma:
Smäktande, liljeblek, ljus.
Aldrig din älskvärda kind står i flamma,
Oaktadt tusentals rus.
Hade jag blott din hej dundrande strupa
Och din jungfruliga hy!
Käraste vänner, hvad jag skulle supa!
Då blef min födelse ny;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
