Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Emmas bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emmas bikt.
Nyss var jag så glad och yster,
Ansåg mig för barn ännu;
Men förlofvad blef min syster,
Och jag blifvit gammal nu.
När jag ser det sälla paret,
Tysta frågor jag mig gör,
Och ifrån mitt hjärta svaret
Underbart jag klinga hör.
Se, där sitter hon och stöder
Mot hans bröst sin kind i brand.
Min med lika värma glöder,
Ack! men stödet är – min hand.
Hör, i kyssar blott de tvännes
Tungomål har upplöst sig!
Fast min mun är täck som hennes,
Talar ingen så med mig.
Hur de se på mig och mysa,
När jag skräms af kyssens smäll!
Hur min systers ögon lysa!
Hvad hon måtte vara säll!
Ack! ett år oss skiljer bara,
Jämt vi följdes åt, – vi två;
Men att äldsta flickan vara,
Är bra afundsvärdt ändå.
Nå, de gifta sig till hösten,
Bröllopet är utsatt re’n,
Och jag har den ljufva trösten,
Att jag blir den äldsta se’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
