- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
25

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Vår-tankar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med åren tager dess hårdhet af;
Hon vill ej gräfva på släktets graf.
»Det vore» – tänker hon – »bra barbariskt,
Och för de yngre ej exemplariskt.
Nej, aldrig säge man på min mull,
Att jag till sådant har varit skull!
Ett offer för det »allmänna bästa»,
Vill jag långt hellre mig, arma, »fästa».
Hvad kvinnohjärtat likväl är godt,
Som kan så tänka på – nyttan blott!
Dock blir det orätt, uti mitt tycke,
Att själf sig tvinga så fasligt mycke.
Men, bröder, sägen! hvad tron väl I?
Spörjs icke här litet modesti?
Man bör ej skrämmas af falska skotten,
De flesta korgar ha ja i botten,
Det blott är konsten att få det ut;
Den efterhängsne blir lönt till slut.

Allt detta se vi på gamla Hertha.
För Phoebus röres dess hårda hjärta;
Men, tro, det gick inte just så lätt,
Ty hela vintern den höga sprätt
Fått gå och fria så oförtrutet;
Men också nappade det mot slutet.
Hur är ock möjligt att vara svår
Mot en, som har ett så vackert hår,
Och sådan panna och sådant öga? –
Här kindens fläckar betyda föga,
Ty ännu aldrig blef någons del
Att vara fri ifrån alla fel.
Mor Hertha äfven har det besinnat,
Och barmens isar till slut upptinat.
Högt öfver knät man i smutsen går, –
O, eja! nu är det kärleks-vår.
För visst och sant kan jag det berätta,
Ty mina skodon bevittna detta.

Hör, lärkan slår en förlofningsdrill!
Och jorden vet ej, hur väl hon vill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free