Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyssen.
Långt man går hos vackra könet
Genom stöld och tjufven.
Bröder, jag gjort detta rönet
Utan att bestraffad bli.
Ack! jag minns med hvilken pina
Hilmas söta mun jag såg,
Denna ros, den lilla, fina,
Hvilken halfutsprucken låg.
Både ljuft och smärtsamt nöje
Jag utaf dess åsyn njöt;
Hur den öppnades till löje,
Hur den allvarsam sig slöt!
För en kyss, en enda liten,
Intet pris mig varit drygt.
Men hur häftig var aptiten,
Sinnet var dock än för blygt.
Ändtligen beslöt jag tigga,
Föll på knä och bad så ömt, –
Men den hårda lät mig ligga,
Log och flydde; – ve, fördömdt!
»Stjäla är då bästa viset!»
Tänkte jag – och tror det mest;
Ty allt sedan paradiset
Är förbjudna frukten bäst.
Nu iag sökte blott att komma
Åt att pröfva på mitt mod.
Slutligen jag såg min blomma,
Hur hon ensam, lutad stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>