Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Läroboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min bok väl mitt ansikte tecknar,
Men icke så där att det bleknar
Och hälsan från kinderna flyr,
Liksom hos en lärdomsmartyr.
Nej, härligt båd’ kinder och käftar
Ses skifta i rödt och i blått,
Och blotta min åsyn bekräftar,
Hur djupt i mitt ämne jag gått.
Bokmalen går på oförtrutet
Att ändtligen hinna till slutet;
Min bok är dess mera mig kär,
Allt såsom hon drygare är.
Hvar gång jag min läslust har mättat,
Vetgirigt på henne jag ser.
Och ropar, med bröstet helt lättadt:
»Ännu, gudskelof! finns det mer.»
På sistone vill jag nu prisa
De sanningar, djupa och visa,
Som äfven jag hämtat därur
Om människa, värld och natur.
Jag lärt mig, hur lätt man kan falla,
Hur svårt att sig resa det är,
Har man ej en vän att åkalla,
När hjälplös man ligger och svär.
Jag funnit man dock kan sig lära
Helt mycket att tåla och bära.
Är kalken än aldrig så lång,
Så kan den väl tömmas en gång.
Och människokärlekens lycka
Den boken beständigt mig ger;
Jag broderligt önskar få trycka
All världen, blott jag i den ser.
Och detta jag lärt om naturen,
Att mänskan sig skiljer från djuren
I mycket, dock mest däruti
Att full hon allena vill bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
