Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Barns-ölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men fruarna sågo så klokt på hvarannan
Och dolde sitt löje i näsduk och hand,
När pappa, vid fönstret, sig gned uti pannan,
Samt gaf en kalkonblick åt månan ibland.
Att något var sjukt, kunde genast jag finna,
Men pojken helt frisk uti vaggan dock skrek,
Och frisk syntes värden och frisk vår värdinna,
Fast det var naturligt, att mänskan var blek.
Men icke förty, se’n jag hostat tre gånger,
Jag läste min sång i ett sjungande traf.
Så dråplig den var, att det gjorde mig ånger,
Om läsarn förnektes att njuta däraf:
»Gråhårige man! smyg till vaggan dig sakta
Att se, huru pilten är snarlik sin – far,
Och sedan med tacksamhet henne betrakta,
Som gaf dig – hvad länge förtjänat du har!
Du barnkära moder! det höga och sanna
Af kvinnans bestämmelse fyller du skönt.
Hur glad är din makes uppklarnade panna,
Som sällhetens ymnighets-horn har bekrönt!
Du frodiga telning af urgammalt släkte,
Som vissnade stamträdet underbart prydt,
En riddare blifve du! en af de äkte!
Att pappas bekymmer i fröjd må bli bytt.»
Och alla sitt bifall till talet nu myste,
Så när som värdinnan och hennes herr man;
De råa naturernas sinne ej hyste
För sångens behag, hvarken hon eller han.
Men blickar de sände, så arga som pesten,
På fader Apollos välmenande son.
Jag började darra; men hastigt kom prästen,
En hjälp uti nöden. Gud signe Guds lån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
