Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Höga löften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda för hvarann vi ljögo,
Han med löften, jag med lof.
Smickret mina öron sögo,
Och min bättre mänska sof.
»Ni på mig kan eder trygga!»
– Och han vred sitt ordensband; –
»På mitt löfte kan ni bygga!»
Riddarn tog mig uti hand.
Som det var den första gången
Jag fått löften i min dag,
Trodde jag dem nu, och mången
Har väl varit lika svag.
Men jag gick så glad i sinnet:
»Hvad den nådig herrn var god!
Han mig säkert har i minnet,
Eja, var vid hurtigt mod!»
Gick på källarn så belåten,
Där jag ej på länge var:
»Han må gå, den sista plåten;
Ty jag har ju – löftet kvar.»
Bäst jag drack, så kom en annan,
Lustigt stormande, där in,
Och med glädje uppå pannan
Bad han kyparen om vin.
»Ni på mig kan eder trygga!»
– Mumlade han nu och drack; –
»På mitt löfte kan ni bygga!»
»Himmeln vare lof och tack!»
Men jag lyssnade till ljuden;
Ty jag kände dem igen.
På ett glas blef nu jag bjuden
Af min icke kände vän.
Och vi började att glamma,
Men förundrad snart jag fann:
Vi fått löfte om det samma
Utaf samma riddersman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
