Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Alla bli lika i nöden - En bal i ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hastigt en våg till en obebodd ö
Uppkastar på stranden dem vida.
Prinsessan snart börjar att repa sig smått
Vid båtsmannens omsorg och myser, –
Men när hon kan tala, så hviskar hon blott:
»Min ljuflige båtsman! – jag fryser.»
Ej eld var till hands, och kavajen var blöt; –
Hvad månde den ljuflige göra?
Jo, varmt han prinsessan i famnen slöt,
Och misshag lät icke hon höra.
När natten var Öfver, vid båtsmannens arm
Hon börjar att vandra och ropa.
De funno en grotta, så kall och arm,
Samt bodde där tätt tillhopa.
Men båtsmannen blyg till prinsessan steg opp,
Och hon steg till båtsmannen neder.
På obebodd ö under många års lopp
Han ljuflighet henne bereder.
Den Kongliga Höghet mot båtsmannen ler,
Som frälst från kölden och döden;
Och obebodd ö blef befolkad allt mer;
Ty alla bli lika – i nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
