- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
78

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Fantasi på en gästgifvaregård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Min kroppsliga hydda en jordbäfning skakat
På bondkärran, denna helvetesmaskin!
Min kärlek, – den skatt jag så troget bevakat, –
Den också har ändtligen farit för hin.
Nog ömmar jag ännu, ja grufligt jag ömmar.
Dock icke i hjärtat jag känner dess stygn;
Ack, viljen I skingra arkadiska drömmar,
O, herdar! så rullen på kärra ett dygn.

Här sitter jag då på grofhyflade bänken,
Liksom en procentares stenhjärta hård,
Re’n ledsen vid lifvet, den dyrbara skänken,
Som råkade uti min dåliga vård.
Jag sjunger min svansång, må piskan bli lyra!
På hästryggen dallrade ofta dess sträng,
Och äfven för andra, än djur uppå fyra,
Med all makt hon ljöd, så allvarlig och sträng.

Farväl, du min nätta och »stålblanka» klinga,
Som ligger och drömmer om bragder i vrån!
Vårt namn i historien kanske blir ringa,
Men sådant dock gör hvarken till eller från;
Ty fänriken likafullt känner sitt värde,
Fast världen det låtsar ej riktigt förstå.
Det ädla han tänkte, det visa han lärde,
Står skrifvet på knektarnes ryggar ändå.

Och du – o, min kappsäck! så rik som Golcondas
Otömliga grufvor, Gud nåd’ mig så visst! –
Lik honom från Thebe där, – Epaminondas,
Blott en klädning har jag, bekajad med brist.
Men o! det är ädelt att likna en hjälte, –
Den tanken, den skänkte mig lifvet igen.
Mot allsköns förtviflan jag spänner mitt bälte
Och orkar väl lefva ett tiotal än.

Så vill jag de härliga taflor bekika,
Som pråla på väggen så brokiga där,
De äro af småländska skolan, den rika,
Från Jönköping spridda; (vårt Florens det är!)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free