Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Till mina björnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till mina björnar.
Jag jagas allt jämt, fast jag icke kan – ätas
Och äger ej mer än min syndiga själ.
Hur gärna jag ville af eder förgätas,
I grymme! som minnens mig evigt likväl.
O, kunde jag lefva i flickornas minne
Så varmt som i edert! det vore en tröst;
Men fåfängt att hoppas, ty trohet vi finne
På jorden allenast i – björnarnas bröst.
De aldrig oss svika. I växlande skiften
Så fasta som Babylons murar de stå.
De följa oss ständigt, ja, ända till griften,
Och björnarnas tår är den sista vi få.
De lämna oss icke, de älskliga djuren,
Om än de bemötas med köld och förakt.
Oss endast de se i den sköna naturen,
Och utanför dörrn stå de troget på vakt.
Hvad båtar det dock att mig skåda i drömmen,
Att högt på mitt ägande sätta ett pris?
Ack, hellre en otacksam yngling förglömmen,
Som gifvit på glömska så stora bevis!
Hvad båtar det er att mig söka så träget,
När aldrig jag hemma kan träffas ändå?
Dessutom mitt vindsrum är illa beläget,
Och vatten jag brukar i trapporna slå.
Hur hjärtligt I ömmen likväl för min hälsa!
Det såg jag, när senast i feber jag låg.
Hvad doktorn blef mutad att lifhanken frälsa!
Af sjukbesök – ack, hvilket tjutande tåg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
