Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Stjärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och girigt efter någon ungkarl skåda,
Med hvilken gladt de kunna dansen tråda?
Att icke detta är det minsta kval,
Hvar fröken vet, som sitta får på bal.
Nu hoppas de likväl i evigheter
På några vackra, resande kometer;
Ty ingen skilde sig vid hoppet än
Att älskad bli, och minst i himmelen.
Likväl kometerna så sällan komma
Att plocka någon öfverjordisk blomma,
De göra sig så rara. Långa år
Förflyta, förr’n en enda se man får.
Men när han kommer, hvilken lust och gamman,
Som ljuft betager stjärnor alla samman! –
De gå med dubbelt skimmer upp till dans,
När de få se hans respektabla svans.
Den flyktige de alla vilja fästa,
Ty stjärnor tro sig gärna om det bästa.
De hoppas skapa om hans karakter
Och göra honom stadig, öm och kär.
Med hvilket uttryck deras ögon brinna!
De ropa oafbrutet! »Tjänarinna!
Ödmjuka tjänarinna, herr komet!
Välkommen hit! Ett ord i hemlighet!»
Men dessa herrar mycket ha att sköta,
Och, hur sig stjärnorna må göra söta
Och hålla framme sina små behag,
De göra endast kring dem några slag,
Se’n lämna dem likgiltigt åt sitt värde
Och från de blinkande dra sina färde.
Då gråta stjärnorna uti gemen
Och äro tårögda hvar afton se’n.
De må väl sörja, stackars barn i höjden,
Som jämt gå miste om den högsta fröjden!
De må väl sörja vinternatten lång,
Men – – kanske »bättre lycka nästa gång!» –
Ack! vore jag där uppe, högtuppsatta!
Så skulle jag er alla få att skratta.
Jag skulle vara mera hågad, än
De där kometerna, för kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
