- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
116

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En fredhjältes memoirer. (Utkast funna på gäldstugan)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Precis som en konung jag föddes till världen,
Fast icke det sköts eller lektes med svärden
Och släpptes ballonger och pratades grant.
Jag växte och tilltog i synd och i styrka,
Samt började Venus och Bacchus att dyrka,
Men aktade mig att bli lärd och pedant.

I skolan jag hedersrum fick så behändigt,
Ty <i>ultimus</i< var och förblef jag beständigt,
Men primus, då möte till örlog var stämdt.
Hur också magistern med riset var trägen,
Cornelius ej hittade in på den vägen,
Som oartigt visades honom allt jämt.

Men om jag de gamle ej ville studera,
Studerades likväl de <i>unga</i< dess mera,
Jag menar de unga mamseller i sta’n.
Jag lärdare blef ined hvart blad, som jag vände,
Och snart jag allsmäktigt min kallelse kände
Att vandra kurtisens omätliga ban’.

Men pappa han sade: »Nu tiden är inne
Att välja ett yrke – för hvad har du sinne?
Säg själf hvad dig lyster, du börjar bli karl!»
»Mitt sinne, herr fader, är vändt till det sköna,
Se brokiga blomstren på ängarna gröna!
Jag önskar dem likna och blifva... husar.»

»Min son! af allt jordiskt det sämsta du väljer,
Och kärnan af lifvet för skalet du säljer,
Dock räds jag, att endast du duger till det.»
Och strax tog jag på mig den guldsådda fracken
Och snörade magen och höjde på nacken,
Samt struttade framåt med sirliga fjät.

Men aldrig mer stolt var en »hästkarl» i hågen,
Mitt bröst, ack! det svällde som fräsande vågen,
Och inga plebejer jag kände igen.
Om själf jag den tiden mig skulle värderat,
Ej Rothchilds miljoner mig fullt likviderat.
Hvad varan har fallit – och faller väl än!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free