Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Fideikommissarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fideikommissarien.
I all sin dumhet in han träder,
Den unge, rike grefven, se!
Som solens ljus hans åsyn gläder,
Och alla mödrar hoppfullt le.
Det är ett högdjur till att fånga,
Det är en måg af prima sort!
Och fast hans öron äro långa,
De skymmas af hans värde bort.
Ehvart han vänder sig i salen,
Förföljs han af de skönas blick.
Ja, han är »konungen på balen»,
Skott-taflan med den gyllne prick.
Sin helgdagsmin, för spegeln pröfvad,
Hvar liten fröken på sig tar;
Hon vill så gärna bli beröfvad
Den smula frihet, som hon har.
Jag vet väl, hvad dem för i klämman
Och gör att barmen söker luft;
Den grefven äger hundra hemman,
Men blott en fjärding af förnuft.
O, hvilken öfverjordisk lycka
Att plåga få en sådan man,
Och sig i guld och siden smycka,
Samt åka furstligt efter spann!
De forna älskarne förglömmas,
Dem har man bara i reserv.
För grefven blott i kväll skall ömmas,
Och han får ensam vara djärf.
De alla sina konster öfva, –
Jag läser i hvar blick, som far:
»Om någon skulle måg behöfva,
Så – det vet Gud – är det min ... far».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
