Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såg på mig och sade stilla:
»Ack! min vän, hvad fattas dig?
Om det händt dig något illa,
Så förtro det tryggt åt mig!»
»Tro mig, – ack, Maria lilla!
Detta är just hvad jag vill.
Ja, det händt mig något ... illa.»
Åter teg, försagd, jag still.
»Store Gud! hvad kan det vara?
Säg mig det, så är du snäll!» –
»Ack, Mari! jag skall förklara,
Skall förklara det i kväll.»
Åter gick hon. Liksom fallen
Ifrån skyarna jag stod.
Fast hon hjälpte mig på trallen,
Hade dock jag icke mod.
»Nej», – jag sade – »middagsstunden
Duger ej för frieri.
Om den än bär mat i munden,
Har den brist på poesi.»
Kvällen kom. När skymning vida
Ikring land och haf sig lagt,
Flög jag till Marias sida,
Drifven af en helig makt.
Fram utur sin bana tvenne
Tvillingsstjärnor syntes gå,
Och jag hviskade till henne:
»Låt oss vandra som de två!»
Hårdt behöfde jag ej skaka
På den frukt, som mogen var.
När jag bönföll: »Blif min maka!»
Fick jag kyssar blott till svar.
Och jag tänkte: »Aftonstunden
Passar bäst för frieri,
Ty den namnam ger åt munden,
Och den lägger ord däri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
