Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Herr Unos friarefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Unos friarefärd.
Herr Uno han sadlar sin magra vallack,
Samt tager uppå sin luggslitna frack.
Och gladligt att fria han rider åstad
Till rådmannens dotter i Falköpings stad.
Men knappt är han hunnen ur herregårdsgrind,
Han möter en käring så skrynklig om kind.
Förfärad han läser nu böner så mång. –
Strax kommer en hare i stickande språng.
»Fy tusan! hvad möten! Jag fruktar med skäl,
Att mitt frieri kan omöjligt gå väl.
Men elaka tecken ej skrämma mig dock,
Blott barn kan man narra med enfaldigt skrock.»
Och modig som björnen han trafvar så glad
Till rådmannens dotter i Falköpings stad.
Han lämnar vallacken åt gatpojkar små
Och stiger så upp för skön jungfrun att stå.
Lång var hon och växt som ett klockfoderal,
Och näsan var spetsig och rödsprängd och smal.
Knappt hinner herr Uno sin bön att framdra,
Så niger hon djupt och ger tredubbelt ja.
Strax tänker herr Uno med ljusnande blick:
»Tro aldrig på tecken, förträffligt det gick!»
Snart ståndar ett bröllop i Falköpings stad,
Hvars skalder då kväda en skön serenad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
