Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Valhall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kämparne smorde sig länge och väl
Med Sehrimners himmelska hydda.
De åto, som skulle de frälsa sin själ
Med fläsk och för Hela sig skydda.
De skäggiga munnarna dröpo af flott, –
Den maten är mäktig, en klunk gör godt.
Så tyckte de äfven; med ögat i glöd
De koxade ömt bakom stolen.
Der stod en valkyria, fager och röd,
Och trind som den sjunkande solen.
Hon länge har stått där, i köttsens kval!
Hon hade i fläsket en farlig rival.
Einherien tog sin valkyrias hand.
»Mitt socker!» – han stammade däsigt –
»Fyll hornet! jag önskar att fukta min tand.»
»Där har du!» – hon svarade snäsigt.
»Hvad nu? Är du kollrig? Räck hit din mund!»
Och då vardt Valkyrian god på stund.
Och nu blef det dryckjom och nu blef det glam,
En strid mellan hornet och flickan.
Fast plirögde kämpen i våtvaror sam,
Var han dock så eldfängd som stickan.
Och många små friheter han sig tog,
När knäsatta tärnan slog i och log.
Einherien leker med lockarnas gull
Och ytterligt salig sig känner.
Han skulle, han skulle nödvändigt bli full,
Ty ruset var dubbelt, go’ vänner.
I olika striden till slut han föll. – –
Så var den diet, man i Valhall höll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
