Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Afbrottet - Olika utsikter - I. Underlöjtnantens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag i mitt hjärta med visshet känner,
Att denna sång skall mig skänka vänner,
Att mången mö i en helig stund
Skall trycka den mot sin rosenmund,
Att mången yngling med eldigt hjärta
Skall troget dela min fröjd, min smärta,
Och prisa skalden som sann och stor,
Samt älska honom liksom en bror.
Ja, själfva gubben med silfverhåren
Skall åter minnas de ljufva åren,
Då han, i blomman utaf sin dag,
Blef höjd mot himmelen, liksom jag.
O, sköna konst! hvad är? jordens håfvor
Mot dina eviga gudagåfvor?
Hur kan man sakna det lumpna gull,
När sången brusar så underfull,
Och bröstet vidgas och guden stiger
Där in – och det till sitt hem inviger!» –
Nu öppnas dörren; – på golfvet stå
Två bistra gubbar med brickor på,
Och visa, grymma som öknens broder,
En re’n förfallen revers till »ordres».
»Nu strax likvid – eller följ oss ut!»
Den arme går – och min sång är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
