Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den helige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från honom är all svaghet fjärran,
Och i hans bröst har ormen dött.
Han sig ödmjukat inför Herran,
Och han har segrat på sitt kött.»
I blinde dårar! I ej anen
Hur våldsamt, vildt det sjuder där,
Inom den rynkade kaftanen,
Af tusen stridiga begär.
Nej, ormen lefver! Om I vissten,
Hur han sig vrider med sitt gift!
I »heligt» bröst bor svarta listen
Och hvarje rå och djurisk drift.
Den helige förstår att dölja
Sin ulf inunder fåraskrud.
Till hemmet vill jag honom följa,
att skåda, hur han växlar hud. –
Han träder in. För dörren drages
Den trogna regeln, hans beskärm,
Butelj och glas ur skåpet tages;
Se så, ditt fromma hjärta värm!
Hans ögon börja nu att tindra,
Men lågan är ej just så ren: –
»Hvad denna saft förmår att lindra!
Nu faller från mitt bröst hvar sten.
Som plantan lifvas upp af solen,
Jag lifvas af det starka vin.
Jag glömmer allt: predikstolen
Och konsistorium och – hin.
Men snart till biskop skall jag stiga,
Ty se! min dygd är allmänt känd,
Och jag profossar väldeliga
Mot lasten, utan återvänd.
Jag väcker själar med min stämma
Och förer dem på dygdens stig.
När syndare jag så kan skrämma,
Bör jag ju själf fåpläga mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
