Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Lauras toffeltaktik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt längtande öra
Ej längre fick höra
Den tjusande hviskning, som gjort mig så säll;
Men annat fick jag till att höra en kväll.
Han svor och han dundrade
Som en kossack.
Jag grät och jag undrade,
Suckade: ack!
I usla humöret,
På brödet, på smöret,
På steken, på soppan han grälade jämt,
Och nästan till döds han i början mig skrämt.
Ju mera jag pustade,
Sjunken i gråt,
Dess värre han rustade
Och bar sig åt.
»Min tår han ej fattar;
Bäst är det jag skrattar!»
Jag tänkte och höjde mot spegeln min blick,
Och plötsligt jag då en ingifvelse fick.
»Aha, du min pinare!
Akta dig, du!
Nog skall du bli finare
Snart mot din fru.
Jag varit för fredlig,
För god och beskedlig,
Jag trugat mig på honom, hängt vid hans hals.
De tåla ej medgång, de syndarna, alls.
Han ratat gudsgåfvorna,
Sett under lugg, –
Men jag vill med håfvorna
Blifva så njugg.»
Så sagdt. Jag mig klädde,
Och muntert jag trädde
Om middagen mot min förfärlige ryss;
Då ville, för skam skull, han ge mig en kyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
