Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - De förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en ruskig kväll, det var i
Slut’ på januari – –
Evigt jag den kvällen minnes.
Mamma var hos tant Margret,
Och jag satt där, tung till sinnes,
Som man är ibland, du vet, ...
Då kom han, den kära gästen ...
Du kan gissa resten...»
»Gissa? fy hvad du är sluten!
Hvad begriper jag det där!
Nej, du måste lösa knuten,
Det väl ej så farligt är ...
Hvad som skickligt går till väga,
Kan man gärna säga.»
»Ack, din skälm! hvad du kan plåga
Fruar med din envishet! – –
Nå, mitt hjärta stod i låga,
Och jag nästan tror jag grät,
Och jag ville fly, men ... dröjde ...
Och sitt knä han böjde.
Och sin famn mot mig han bredde,
Min besinning var förbi.
Herran vete, hur det skedde,
Men, nog af, jag ... föll däri.
Så, min vän, blef jag förlofvad
Och med ring begåfvad.»
»Du ej stanna får vid detta!
Sådant alla dagar sker.
Söta, snälla du, berätta
Bara litet, litet mer,
Om ditt bröllop och hvad mera
Som kan intressera!»
»Flicka! punkt det nu kan vara.
Jag som brud var klädd i hvitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
