Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Lagårdspigan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patron har mig lofvat en ko
Den dagen jag sätter mitt bo.
En katt har jag själf, – men tvy valer,
I kräk, med de eviga rop! –
Af lönen fem hundrade daler
Jag också har knogat ihop.
För dem få vi grytor i fläng,
Bord skaffar nog Anders och säng.
Af bördan vi dra hvar sin halfva,
Och kännes i början det tungt,
Så kommer väl kon till att kalfva, –
Att hafva sitt egna är lugnt.
Jag gått se’n mitt femtonde år,
Bland boskap och getter och får,
Och här, uti boss och i smörja,
Jag trifvits och trallat som bäst.
Nog kommer jag kräken att sörja,
Näst Anders jag älskar dem mest.
De varit min gamman och tröst,
De känna och lyda min röst.
Med ögon, så trogna och stora,
De följa mig, hvart jag vill gå.
Jag kommer att vänner förlora,
Som tryggt man kan lita uppå.
Om någon berömmer min kind,
Det låter jag fara med vind’,
Men prisar man kalfvarna mina,
Då blir jag så innerligt nöjd.
Se bara, hur vackert de skina,
Och hoppa och dansa med fröjd!
Som prinsar de också må godt.
Hur ofta jag bannor har fått
Af frun, som beständigt hörs kälta,
Emedan ej mjölken förslår!
Men herrskapet gärna må svälta,
Blott kalfven sitt lystmäte får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
