Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Rabulisterna (1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Begynte bräka om »rättigheter»
Och annat otyg; ehvad det heter.
Och jag blef vredgad af detta prat,
Svor rabulisterna evigt hat,
Svor att dem kittla med spetsad penna,
Samt låta folk deras ondska känna.
En ryslig lära bekänna de!
Ve öfver dem! ja, ett trefaldt ve!
Hör då! De dyrka en drömmens mara,
Som heter FRIHET; – hvad kan det vara?
Jag vet ej, hvad det betyder, men
Det skär som svärdsegg i öronen,
Så väl på mig som på andra »stora»,
Och kommer oss att vårt mod förlora.
O, detta platta, fördömda ord!
Hvem lärde det åt den dumma hjord?
Det re’n gjort ondt – och skall göra värre –
Det blir vår död, blir vår död, o Herre!
Och huru skamlöst de se’n predika,
Att alla människor födas lika!
Det var det värsta jag nånsin hört!
Ett grefligt bröst kan af slag bli rördt.
Du jordens axel, spring genast sönder,
Om detta tal kommer ut bland bönder!
Jag kan ej lefva förutan »pack»,
Ty de mig kläda och föda. Ack,
Min Gud jag nästan förståndet mister,
När blott jag tänker på rabulister,
Och hur de skrika i sinnesrus
På »frihet», »sanning» och »rätt» och »ljus»!
Om allt för mycket I dårar tron er,
Det är omåttliga pretentioner!
På sanning yrken I? Ingenting
Är mera skadligt på jordens ring!
Den störtar neder allt hvad vi bygga;
Men endast tystnaden gör oss trygga.
Hvem skulle »Landsfader» vilja bli,
Om hvarje tunga fick löpa fri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
