Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvar gång de larmade,
Djupt jag mig hamade,
Gömde mig undan och sänkte min blick.
Hvad de mig retade,
Brydde, förtretade,
Äda tills femtonde sommaren kom!
Strax de vanartiga
Blefvo så artiga,
Lydiga, snälla, - och rädslan gick om.
Herman, den yraste,
Blef mig den dyraste,
Han, som beständigt förargat mig så!
När jag kom sväfvande,
Stod han där, bäfvande,
Såg på mig ödmjukt, med ögonen blå.
Hösten kom skridande, –
Herman var lidande,
Dyster och sorgsen i håg och i sinn’
Jag mig varkunnade,
Honom förunnade
Slutligt att trycka min hand uti sin.
Hvad han då lågade!
Ack ja! han vågade
Trycka den, varmare, dag ifrån dag.
Jag mig beskärmade,
Men han sig närmade
Djärfvare ständigt, ty jag var så svag.
Utan besinnande
Läpparna, brinnande,
Tryckte han sist uppå mina en kväll,
Ögonen tårades,
Men jag ej sårades
Dock af hans djärfhet, ty jag var så säll.
Ännu jag ryssarna
Fruktar, - men kyssarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
